När det såg som mörkast ut för oss och regnet hängde i luften kom vi till en bensinstation som låg mitt ute i skogen. Klockan hade hunnit bli mkt. och vi var tvungna att hitta en tältplats inom en halvtimme. På bensinstationen fann vi vår räddning. En man som stannat till erbjöd sig helt spontant oss sitt hem. Lite tveksamma tackade vi ja. Hans fru och tre barn tog ngt.förvånande emot oss. Vi blev inbjudna att värma oss framför brasan. Fick te och bullar med hemlagad sylt. Den sylten var så underbart god. Smakade en blandning av jordgubb, hallon och smultron. Vi berömde nog sylten för mkt., för när vi skulle go so gav frun oss en burk sylt som gova. För att visa dem vår tacksamhet över deras gästvänlighet bjöd vi dem po Ekströms Blåbärssoppa. På knagglig tyska berättade vi om vasa-loppet och den svenska blåbärssoppan.

Den lilla staden Hajnowka är den sista utposten och den enda inkörselporten till urskogen. En grå, trist stad som inte riktigt passade in i den magiska trollskog vi just kommit ut ur. De sista 20 km in till den lilla byn Bialowieza förde oss allt längre in i vildmarken. Trafiken avtog nästan helt. Vi cyklade nära varandra. Fick en känsla av att om ngt. skulle hända oss här skulle aldrig någonsin ngn. hitta oss igen.

Bialowieza nationalpark är en av de äldsta NP i europa och är skyddad sedan 1921. NP (125.000 hektar) är delad i 2 delar av gränsen mellan Polen och Vitryssland. Skogen är en tätbevuxen blandskog med stor mångfald i naturligt tillstånd. Flera trädarter når betydande dimensioner och är mellan 4-5.000 år gamla vilket är sällsynt förekommande i europa. Parkens fauna och flora är mkt.rik. Genom att vandra runt i skogen for man en inblick hur centraleuropa såg ut förr. Här finns det största antalet vilt strövande visent (europeisk bison). Men dock bara 250 individer totalt. Visent som art höll på att dö ut under åren 1919-1929. Förr levde visent fritt i hela centraleuropa men idag bedrivs det uppfödning under strikta former för att bevara arten och antalet djur. Förutom visent finns här också den polska inhemska tarpanhästen som här strövar omkring i vilt tillstånd. Vi beslöt oss för att cykla till det särskilda reservatet där man är garanterad att få se bodde visent och tarpanhäst. Glada i hågen cyklade vi in på jakt efter visent. Fann ett stort vilthägn med några kraftfulla djur som skulle kunna vara visent. Betraktade dem lite fundersamt och kom fram till att de mest påminde om en blandning mellan vanlig ko och visent ! Men var det så här de såg ut så kör till ! Efter att ha beundrat dem ett tag beslöt vi oss för att nu visste vi hur en visent såg ut. Trodde vi. Nu ville vi se riktiga vilda visent och beslöt oss för att ge oss av på en egen cykelsafari. På vägen ut från reservatet cyklade vi förbi ett ännu större vilthägn. Där fann vi en hjord på 8 djur med kalvar. Majestätiskt och stolt drog dessa bjäsar fram och betade kraftfullt av det långa gräset. Det här var riktiga visent ! De andra djuren vi sett visade sig vara hybrider. Korsning mellan ko och visent. Framavlad för det excellenta köttets skull. Ännu mera säkra på att vi ville se vilda visent drog vi iväg på cykelsafari. Efter att ha vikit av från den asfalterade vägen och cyklat 5 km rakt in i skogen på en av de otaliga små grusvägarna, mötte vi en lokal svampplockare. På knagglig engelska och med fantasifulla gester försökte han berätta för oss att han sett tre st. visent lite längre bort. Vilda av tanken att få se en livs levande viltströvande visent gav vi oss av efter hans vägbeskrivning, rakt in i urskogen. Följde en väg som blev till en stig som blev till ingen stig alls. Ställde cyklarna mot en gran och smög oss fram. Fick se en massa spår efter visent och där de legat och rullat sig i leran. Vi kunde riktigt känna den tunga söta doften av dem.

Det var när jag stod här i den djupaste delen av urskogen som jag kom att tänka på några rader av Charles Darwin som jag läst i en bok; "Of the sights that engraved on my mind none could boast of as much subtlety as an virgin forest untouched by human hand. You can not remain impassive in such a wilderness and have no feeling that there is something more to humanbeing than bodily life". Tyvärr fick vi inte se några vilda visent. Lite besvikna men fortfarande uppspelta av spåren vi sett gav vi oss av i skymningen åt det håll vi trodde var hem. Korsade några grusvägar och tyckte att om vi höll kursen rakt fram hela tiden kunde vi inte komma fel. Skymningen föll snabbt och skogens mörker började omsluta oss. Luften började bli kylig och vi drog på oss Fjällrävens goretex-ställ. Ngt. oroliga för att det tog lång tid för oss att komma ut till asfaltsvägen cyklade vi snabbt vidare. Plötsligt såg vi vägen och drog en lättnadens suck. Men vägen var mindre och vi kände inte riktigt igen denna del. Nu blev vi ordentligt nervösa. Tillbringa natten ute den nästan nollgradiga polska urskogen so nära vitrysska gränsen och dessutom utan utrustningen, som låg hemma på rummet i Bialowieza, hade vi ingen lust till. Desperat beslöt vi oss för att cykla till höger och satte av i hög fart. Efter ett tag svängde vägen tvärt till vänster. Bakom kurvan stod vi plötsligt tio meter fron vitryska gränspassagen ! Hundar började hysteriskt att skälla i närheten. Så många skräckhistorier vi hört om den vitryska gränsen och alla varningar vi fått kände vi att här ville vi inte fastna. Adrenalinet rann till ordentligt och vi satte av i vild karriär åt andra hållet. Cyklade förbi några militärer som sog mäkta förvånade ut när 2 lysande oranga cyklar med 2 blåklädda varelser i all hast for förbi deras vaktkur. Mörkret låg redan tungt omkring oss när vi till slut nådde byn Bialowieza. Vi tackade den vakande ängeln vi haft över oss och styrde vora stålhästar direkt till byns enda lyxrestaurang, för att återigen njuta av civilisationen. Lovade varandra att aldrig mer ge oss ut på cykelsafari utan karta och kompass ! Med andan i halsen och rosiga kinder stövlade vi in på restaurangen. Cyklarna ställde vi i foajen. Man säger att sjön suger men det gör skogen oxå. Vi var vrålhungriga. Efter att ha studerat menyn en stund, började vi att beställa. Rysk rödbetssallad, grönsallad med gurka, ägg och majonäs, bröd, ost och smör. Svampsoppa med honung och potatistärningar. Vildsvinsstek med potatispur'e och sås. Till efterrätt valnötskaka med chokladöverdrag och grädde. Till detta drack vi 5 st. 50 cl. öl och en kanna isvatten. Den lilla servitrisen såg alldeles förskräckt ut när vi hade beställt färdigt. Hon trodde nog att det var fler på ingånde. Vi åt och drack. Maten var som vanligt här i Polen: superb. Det bästa med hela kalaset var när notan kom. 40 zloty (knappt 100 sek.) !! Magarna putade rejält under tröjan när vi mätta och lyckliga cyklade hem genom den stjärnklara natten till vårt lilla rum.
/ Hälsar Boel.

Till Rapport 2 ---->>>