| Rapport 1 - September 1997 (Polen) sida 2 (3) | |
| Långfärdscyklistens
vardag i Polen. De Polska trafikreglerna lärde vi oss snabbt. Det verkar nämligen inte finnas några. Och finns det några så är det undan eller väck som gäller. Störst och tyngst fordon kör alltid först. Vem vågar sätta sig emot en 30 ton tung lastbil som dundrar fram i 100 km/h ? Trafiken är intensiv och bilisterna visar inte mkt. hänsyn. Finns det en lucka i trafiken måste den fyllas till varje pris. Detta oavsett om omkörningen kommer att ske i ett backkrön, en kurva eller över en smal bro. Efter att varit med om att en utspringande hund nästan blivit påkörd tog vi oss en rejäl kartläsare. Vi har valt att färdas småvägar. Ibland blir det genvägar och ibland omvägar. Tyvärr är det inte alltid man har några alternativa vägar att välja på. Då gäller det att vara extra ödmjuk och försiktig. Polen har ingen allemansrätt men campingarna ligger tätt. De håller i regel hög standard och påminner i stort om de svenska, utom priset förstås. Vi betalar mellan 10-25 zloty (24-60 sek) per natt för oss båda och tältet. Polackerna gillar bilsemestrar med husvagn eller tält. Hela familjen inkl. husdjuren klämmer in sig i sin lilla leksaksbil, en mini-Fiat. Vilka puttrar runt överallt. Otroligt rymlig ! När de pressar den lilla stackars motorn i vilda omkörningar hotar överhettning i motorn där bak. Men det löser polackerna genom att öppna motorhuven baktill på vid gavel. Hundar, katter, fåglar och marsvin. Det finns ingen hejd på vilka husdjur som får följa med på campingsemester. Men de polska campingarna måste vara hundarnas eget paradis. Här får de lov att springa fritt hur som helst. Leka och skoja lite med grannen. Go och kolla läget nere vid grillbaren. Lyfta lite på benet här och där. Men ngt. hundbajs har vi inte sett någonstans. ändå har jag aldrig sett ngn. husse eller matte plocka upp efter sina små skyddslingar. Var hundarna lyfter på benet verkar vara mindre noga för dem själva. Vi hade jätteroligt åt en hund som lyfte på benet mot en bänk och släppte en skvätt. På bänken hade ngn. hängt sina kläder och handduk. Vederbörande kom tillbaka efter ett dopp. Började helt ovetande om att hunden precis uträttat sitt, torka sig i ansiktet med handduken. Här gäller det alltså att se upp. Vi är på polsk campingplats,-hundarnas paradis ! Som långfärdscyklist är det mkt. tid som går åt till att hitta en tält och sovplats. Ibland känns det som om det är ett evigt packande av, upp, ner, in, ut, hit, dit och på cykeln. Slå upp tältet, in med cyklarna och alla väskorna i tältet. Organisera vad man behöver och inte behöver. Bråka lite. I början var det ett rent helsicke att veta i vilken väska man hade vad i. Ofta gormade och skrek vi på varandra när vi inte kunde finna det vi ville ha i tron att den andre hade det. Bara för att en stund senare behöva be om ursäkt, när man givetvis funnit det man så febrilt letat efter längst ner i väskan. Laga mat, äta, diska, plocka iordning köket och matväskan. Skriva dagbok, lyssna på de svenska nyheterna på kortvogsradion, fixa div. ting som t.ex. daglig översyn av cyklarna. Sova, bara för att nästa dag om igen börja med att laga frukost (havregrynsgröt), brottas med sovsäcken. Den har alltid en viss tendens att vilja krypa upp igen när man håller på att stoppa ner den i fodralet. Men den är ljuvligt varm och go att krypa ner i på kvällen när kylan kommer smygande. Tömma och ta ner tältet, studera kartan och bråka några minuter om vilken väg som är lämpligast att cykla på. För att till slut lasta på cyklarna igen och bege sig av på en ny härlig dagsetapp full av nya spännande äventyr. / Hälsar Boel.
|
|
 © Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden. |
