Rapport 15 - Januari 1998 (Syrien)
Syrien, Furqlus, 98 01 28 , 6210 km.

Nej , nej , nej skriker mannen högt. Här kan ni inte sova. Men vi har eget tält, försöker Acke. Nej, nästan vrålar mannen igen. Hans bruna ansikte har fått en rödaktig ton. Upprört fäktar han med armarna och pratar högt på arabiska. Vi suckar och tittar uppgivet på varandra. Runt omkring oss har en hel hop av nyfikna människor samlats. De står så tätt omkring oss att vi har blivit helt fastlåsta i mitten med cyklarna. Känner att gränsen till att få ett irritations utbrott är farligt nära. Varför måste folk alltid stå så nära inpå oss ? Varför kan de inte stå åtminstone en halv meter i från ? Varför måste de alltid skrika när de pratar ? Varför måste de alltid ta på mig och fingra överallt på cyklen ? Plötsligt skingras alla människorna och den ilskna mannen kommer fram på nytt. Ett hopp tänds kanske har han ändrat sig. Med ett grovt finger pekar han på en ung man i rutig skjorta och glasögon som kommer springandes. Mannen är byns engelsk lärare och presenterar sig som Hassan. Det visar sig att den ilskna mannen inte alls är arg. Utan han tyckte bara synd om oss att vi skulle behöva sova i tält på vintern när det är så kallt ute. Istället bjöd han in oss till sin bror. Oerhört glada tackar vi honom. Stolt sträcker han på¨sig och grymtar något ohörbart till svar. Sällan under vår resa har vi skådat en sådan gästfrihet som syrierna visar oss.Överallt blir vi inbjudna på te och för att övernatta.


Vi är alla bröder och systrar brukar de svara när vi påpekar att de är ett oerhört vänligt folk.Den syriska gästvänligheten är något vi aldrig kommer att glömma. Hassan och hans familj bor i ett hus som mest liknar ett brunt jätte hönsägg som man ställt upp på kant. Huset är byggt av gödsel blandat med lera som sen fått soltorka. Mycket bra blandning som håller kylan borta om vintern och solens heta gassande strålar ute på sommaren berättar han sakligt. Inomhus ser det ut som i de flesta syriska hem. På golvet längs med rummets kanter ligger det tjocka mjuka kuddar precis som en soffa,fast utan ben. Vackra färg glada orientaliska mattor täcker golvet. På den annars så kala väggen hänger den obligatoriska tavlan av Mekka.I mitten av rummet står den disel drivna kaminen och väser. Vi blir serverade meta som påminner lite om mint te i smaken.De gröna torkade och krossade bladen lägges i ett litet glas som man fyller upp med skållande hett vatten och sen öser man i socker efter tycke och smak. Drycken går laget runt och man suger i sig vätskeblandningen genom ett sugrör av metall som mest liknar ett pip skaft. Meta dricks lokalt i Syrien och lär ha en medicinsk verkan mot magont, huvudvärk och hosta. Ursprungligen kommer meta ifrån Argentina.

Radisch kniper mig flera gånger i foten och pekar mot dörren. Sen tar hon mig i handen och drar med mig ut i köket. Stolt visar hon upp den nyinköpta gasolspisen och det propp fulla skafferiet. Hela köket är nyskurat och kliniskt rent. Kvinnorna är så stolta över sina kök och vill alltid ha en komentar jämfört med hur mitt kök ser ut hemma.Men mitt nuvarande flerbränsle kök för camping är kanske inte så mycket att komma med.

Hassans yngre bror Diar vankar nervöst fram och tillbaka över golvet med en sladdlös telefon i högsta beredskap, iklädd en gulgrön garbadin kostym och vita nylon strumpor. Han väntar på samtal ifrån sin fästmö. Kanske kan de träffas ikväll,dock i största hemlighet. Undrande, frågar han om det är samma för oss i Sverige. Förvånade,lyssnar de när vi berättar att det är fritt fram att kunna träffas på tu man hand innan äktenskap ägt rum. Man behöver inte gifta sig man kan leva tillsammans ändå. Sådant som är helt otänkbart i deras kultur och religon. Hassan berättar att det inte är ovanligt att en dotter blir bortgift vid 15 - års ålder med en 20 år äldre man . Efter ett år väntar hon oftast första barnet. Jag ser att ni har ringen på vänster hand, fortsätter Hassan,då är ni gifta ? Javisst,är vi gifta svarar vi i korus och håller fingrarna ikors bakom ryggen. På vilket sätt är ni släkt, frågar han. Släkt, vi är inte släkt svarar jag fånigt. I Sverige går det bra att gifta sig med vem man vill. Huvudsaken är att man älskar varandra och att båda parterna är överens. Mohammed min äldste bror
är gift med vår pappas brors dotter. I Syrien gifter man sig oftast med en kusin eller annan släkting,predikar Hassan vidare.

Hela familjen med föräldrar,syskon,barn och kusiner bor ihop. Männen och pojkarna sover i ett rum. Kvinnorna med småbarnen i ett annat. När det är dags att gå och lägga sig får Acke och jag dela på oss. Jag tar min sovsäck under ena armen och följer efter kvinnorna. Rummet vi har suttit i under kvällen förvandlas till ett sovrum. Kuddarna på golvet läggs ut som madrasser. Bakom drapperiet på väggen döljer sig hyllor där täcken och kuddar förvaras. Först envisas kvinnorna med att bädda till mig. Men när jag demonstrerar hur min sovsäck fungerar blir de alldeles häpna av förundran. Så lätt och liten den blir när man pressar ner den i fodralet och så varm och skön den är. De enas om att min sovsäck är en fantastisk uppfinningoch turas om att krypa ner och dra upp dragkedjan så långt det går, så att bara näsan sticker fram. Alla skrattar.

God natt hälsningar Acke och Boel.

Till Rapport 16 -->

© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt.
Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.