Rapport 14 - Januari 1998 (Syrien)

Syrien, Aleppo, 980124, 5975 km. Stora urblekta segelpresseningar fladdrar för vinden och hindrar solen ifrån att torka upp den gyttjiga lervällingen som täcker gatan. Svarta plastpåsar,tidningspapper och annat skräp ligger slängt hur som helst. En alltför ung smutsig pojke i säckiga kläder kommer dragandes på en tung kärra. Han stannar till vid en av de överfulla soptunnorna. Med ett smidigt hopp dyker han ner i tunnan på jakt efter något bra att ha. Överallt är det ett myller av människor som trängs hit och dit. Det är lättare sagt än gjort att gå åt det hållet man själv vill. Automatiskt för strömmen oss nedför gatan,in och ut genom gränderna för att tillsist leda oss in i den välvda stentaksbeklädda souq ( marknads ) laborinten som är några hektar stor.Det är minst 4 - 5 meter högt i taket och allt är byggt i sten. Atmosfären som omsluter oss är enorm. Det är som om vi färdats tillbaka i tiden och hamnat i en annan tidsålder. Doften av nymalda kaffebönor,kardemumma och orientaliska parfymer som blandats med en sötsliskig lukt av nyslaktat kött ligger tung i luften. Överallt ljuder försäljarnas hesa stämmor som försöker över rösta de skorrande mikrofonerna. Stora stånd av karameller i glänsande folie papper i alla regnbågensfärger kantrar den smala gatan. Kvinnorna skockas runt de saffrans gula,chilipeppar röda och oregano gröna kryddtrågen. Två tonårs pojkar öser upp nötter av alla de slag i gummibaljor gjorda av gamla förbrukade bildäck. I en hörna står slaktarens son och sköljer färska fårtarmar. Tillsynes helt utan ägare kommer en överlastad liten grå åsna lunkandes med en hel hög av inhandlade varor på ryggen. Ett gäng helt svart klädda kvinnor med slöja för hela ansiktet försöker bestämma sig för vilket av de färg glada tygerna de skall köpa. Snabbt böjer de sig fram,lyfter försiktigt på slöjan för ansiktet så att ingen ser dem och granskar tygerna. På en bakgata passerar vi en liten inklämd shop där affärsinnehavaren ser lika antik ut,där han sitter och suger på sin vattenpipa, som de antika kaffekannorna,silverfaten och smyckena han säljer. Männen går omkring barfota i nötta sandaler och bär långa klänningar med den typiska röd / vita huvuduken hårt lindad runt huvudet. Ju djupare in i labyrinten vi förs ju starkare blir känslan av att Lawrence of Arabia själv ridandes på en kamel skall dyka upp. Människorna är otroligt vänliga,hjälpsamma och nyfikna på oss. Längs med hela stråket blir vi bjudna på te,kakor och massor av choklad. Någon har tänt rökelse och en behaglig doft utav rosor sprider sig. Vi viker av in i en trång gränd. Där sitter en liten pojke vid en brasa och värmer sig. Bredvid sig har han dukat upp sin ramadan måltid beståendes av falafel kringlor ( kikärter som mals ner till en deg och fritteras i olja ) och pitabröd. Hungrigt sitter han och väntar på att solen skall börja gå ner och klockan slå fem. På håll hör vi trummans rythmiska slag som talar om att det är fritt fram att äta. Mitt på gatan dukas det upp ett långbord fullt av diverse rätter och affärsverksamheten tar en paus. Även Acke och jag bjuds på mat. Plötsligt befinner vi oss i ett glatt sällskap där alla hungrigt stoppar munnen full av mat. Hälsningar Boel.

Till Rapport 15 -->

© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.