Men vädret tar på krafterna liksom Taurus bergens hårda backar och kärleken sätts på prov. Vi lever så nära inpå varandra man kan göra. På nätterna sover vi tätt intill varandra i samma tält , hela dagarna cyklar vi tillsammans och vi äter mat ur samma gryta. Vi har bara varandra att prata , diskutera och ventilera problem med. Vissa dagar är vi mer som en
förmanande mamma / pappa , orolig för sitt barn för varandra , än som ett kärlekspar. Andra dagar har vi de djupa , vänskapliga och fortroliga samtal
som en syster / bror har sinsimellan. Ibland drabbar vi samman i häftiga gräl , oftast över bagateller. Lika envisa,surar vi ett tag på var sitt håll innan vi till sist återförenas lika ångersfulla båda två. Vi har lärt oss otroligt mycket om oss själva och om varandra. Hur vi fungerar i stressiga och jobbiga situationer , vad vi klarar av och var gränsen går till vad vi orkar med. Många gånger är det tufft och kämpigt men tillsammans är vi starka och hjälps åt. Vi har också fått många andra ting bekräftade. Såsom att trivas med sig själv och det man gör är otroligt viktigt för ens eget välbefinnande och framför allt att få vara frisk för det går inte att köpa för alla pengar i hela världen.

Vi har träffat vanliga , normala , vardagliga , enkla och fattiga människor som har bjudit och gett av sig själva på ett sådant sätt att de bara måste trivas med sig själva och sin tillvaro. Även om de många gånger levt långt under det vi kallar existensminimum i Sverige. Säkerligen har de också en dröm , önskan och längtan om att få leva i den sky höga standard som vi har i väst. Människorna vi har mött har bjudit på det de har haft hemma i skafferiet. Vi har skrattat tilsammans och bara varit oss själva. Ibland har vi inte ens kunnat kommunicera med varandra,för ingen har kunnat den andres språk. Men ändå har vi varit varmt välkomna,två vilt främmande människor.

När man färdas med cykel har man mycket tid över i cykelsadlen att tänka och fundera igenom hur livet ter sig. Vilka vändningar det gör och hur fantastiskt, roligt och lärorikt det är att kunna få möjligheten att komma andra människor,kulturer,religoner,djur och natur nära på det sätt som vi gör. Det känns som om jag fått mer perspektiv på livet, blivit mer tolerant och lärt mig att uppskatta Sverige på ett sätt jag aldrig gjort förut. Att få lära sig läsa,skriva,räkna och kunna få chansen att utbilda sig vidare, ha tillgång till fri tand och sjukvård, att ha ett tryggt socialt nät i ryggen och att kunna få pension på ålderdomens höst när man är gammal och trött genom att betala skatt är trots allt inte helt fel. Jag känner mig verkligen priviligerad att vara född,bo och få leva i ett fritt,välorganiserat,demokratiskt land där det råder fred. Men det är inget man skall ta för givet ,ingenting varar för evigt.

Den enda levande varelsen på jorden av kött och blod som är ond av naturen är människan. Människan är den enda som dödar för att visa sin makt,få tillfredställelse och för att det är roligt. Människan är den enda som njuter av skadjeglädjen och av att få förstöra för andra. Djuren dödar för att överleva. Varje gång vi kommer in i ett nytt land är det alltid hur vi skall bli behandlade och bemötta som oroar mest. Skall människorna vara
osympatiska,giriga och ohövliga och kasta sten på oss som en del av turkarna och jordanierna eller så otroligt vänliga och hjälpsamma som syrierna. Alla andra faror och problem som kan uppstå tycks vara obetydliga.

Litet ordspråk uppsnappat på vägen: En pessimist är en erfaren optimist.

Fundersamma dagboks hälsningar Boel.