PANG! PANG ! PANG! och sen "rattattata" och därefter tutar alla bilar i 3 minuter. Kollektivt nyårsfirande i Turkiet. Tre nyårsraketer o sen en skjutglad furir som drar en salva med k-pist. Vi återgår till nyårsfirandet på vårt hotell där vi nu sitter och dricker coca cola och äter kex, ost och mandariner. Vi är sju personer som firar nyårsnatten: Mustafa - aktieproffs som skrivit den första turkiska boken i ämnet f.d mångmiljonär, förlorat 3 miljoner USD men håller sig ändå på den glada sidan av livet. Dr. Veysel - läser till läkare (2 år kvar), bor på hotellet, jobbar på hotellet på kvällarna, studerar på dagarna, nära till jobbet. Dataingejör Ellen - drämmer om toppjobb inom FN som hon inte riktigt vet vad det är. Jobbar som kontaktförmedlare-programmerare. Hennes man är läkare och hänger mest med i fruns visioner. Springpojken Bris - är kommunist och längtar efter Isvec socialista (Socialistiska Sverige). Och så jag och Boel som alla försöker övertyga om att sälja cyklarna. Det finns ju faktiskt flyg och taxi.

Vi alla babblar för fullt och det råder en euforisk stämning. Doktorn pratar om olika magsjukdomar och dess symptom, beskriver dess slutprodukter i regnbågens alla färger. Hade ingen aning om att gardias ger gul, bubblande frätande diaree... Mustafa tjatar om sina aktieaffärer och vi har en ingående diskussion om vem som förlorat mest. Jag mina diafilmer från östeuropa eller han med sina förlorade 3 miljoner USD. Påstår att han skulle kunna cykla över Antarktis på blankslitna däck i pyjamas om han fick tillbaka sina pengar... Tipsar honom att boken han kan skriva om den strapatsen, skulle ge lika mycket i pengar. Springpojken pratar inte engelska, ropar Ernesto Che Guevara högt då och då och höjer sin knutna näve.

Boel och jag berömmer den turkiska vänligheten som dyker upp utanför turiststråken och klagar på turkiska postverke. Det råder en härligt varm beredskap i detta glada sällskap. Något vi definitivt inte upplevde på julafton som firades på 5-stjärninga Hotel Falez. Muslimerna själva firar inte jul även om Sankt Nicholaus lär vara född i Patara, inte långt härifrån Antalya. Nappade på en annons i Daily News som utlovade en riktig julaftonskväll med både tomte, glögg, julmat och en härlig gemenskap. Perfekt tyckte vi och beställde bord dan innan. Började julaftonsdag på hotellrummet med julklappsutdelning. Fick varsin dagbok, penna och chokladkartong. Perfekt för cyklister. Därefter åt vi färska jordgubbar, drack glögg och sjöng julvisor. När Boel var färdig med Amazing Grace var det dags att gå till Falez julmiddag. Ringde först hem till våra familjer och önskade God Jul. Fick då den sämsta julklapp hittills i mitt liv, nämligen den att våra diafilmsrullar från hela östeuropa som vi skickat till Sverige från GPO Istanbul 971110, ännu inte kommit fram utan onekligen blivit någon annans julklapp. Alla andra brev och paket vi sände samtidigt hade kommit fram men inte den för oss så superviktiga film. Tack jultomten!

På hotell Falez möttes vi av jultomten och hans husa som bjöd på glögg, vita pepparkakor och visade oss vårt bord. Där satt vi ensamma vid ett eget bord bland 70 övervintrande tyska pensionärer som i sin tur satt tio och tio och hade sin gemenskap fullständigt privat.

Turkiskt dansband spelade tysk smörmusik. Tomten delade ut julklappar, skrattade och var glad. Den enda gemensamma var att vi alla åt samma slags mat, nämligen en sexrätters s.k "Christmas menu" bestående av: gåsleverpastej, biffconsomme, mintsorbet, ankbröst i apelsinsås, jorgubbsglass i hallonsås, kaffe och fyra sorters kakor. Aldrig har vi någonsin känt oss så ensamma. Nåväl, vi hade ju en gemensam tomte... Hälsningar ACKE och Boel.

Till Rapport 13 -->