Hamburgertröst...
Nästa tur till Zakopane var inte förrän 11.29. Vilket mörker! Där fick vi för att vi steg upp tidigt… Inhandlade varsin Big Mac och väntade, och väntade. Kunde i alla fall mellan hamburgertuggorna konstatera att vädret var lysande, ca 22 grader, sol och vindstilla.

Amatörernas glada afton i Skawce
Så äntligen kom vi iväg med mjölktåget. Resan till "Zako" skulle ta 3 timmar (för 15 mil!). Efter 1,5 timmar var jag så rastlös att jag klättrade på tågväggarna. Spelade 4-i rad hundratals gånger. När jag inte längre hade någon motspelare bläddrade jag slött i Lonely Planets bok "Poland". Jag granskade tåglinjerna vidare ut till Slovakien och märkte till min förvåning och förskräckelse att det inte finns någon järnvägsförbindelse mellan Zakopane och Slovakien. Buss hade vi unisont förbestämt att inte tillbringa en enda sekund ombord på. Vad göra? Åka dessa 3 timmar till Zako och anlända på eftermiddagen och sedan åka 3 nya sega timmar tillbaka till Krakow nästa dag? - Nej! Jag vägrar, sade jag desperat till grabbarna och förklarade läget för dem. Samtidigt började tåget bromsa in mitt i urskogen på den polska landsbygden. I ett panikartat infall ropade jag: -Vi måste av och tillbaka till Krakow! Håkan hoppade ut ur tåget men när jag skulle ut började dörren stängas. Jag hann dock sticka in foten, men tåget började accelerera. -Hoppa Thorsell, hoppa! Ropade Håkan. Jag slängde mig ut ur tåget. Det var som hämtat ur en actionfilm. Gruset rök i luften där jag slog ner med mina 87 kilo i "polackbushen". Dörren slog igen och det sista jag såg bakom mig var en Kent med ett mycket blekt ansikte som frenetiskt försökte öppna tågdörren.

Den sjungande geten från Skawce
Tåget försvann i fjärran och jag såg mig om. Några små bänkar, en skylt med namnet Skawce och en liten stuga som skulle föreställa en tågstation.. -Kent försvann, men han är snart tillbaka, sade jag för att "coola" ned Håkan. Det var inte nödvändigt eftersom vi båda började tokskratta. -Herregud vilka proffsresenärer vi är! garvade Håkan. Vi pratade skrattande om "skägget i brevlådan", "blå skåpet" och allt det där ni vet. Eftersom Kent hade med sig sin suveräna GSM-nalle tänkte vi att på stationen skulle vi kunna låna telefon och ringa honom. Hmmm. Inte en människa befann sig i den lilla hytten till station. Det var bara att vänta. Vi funderade på Kents tankar: -Skulle han ge sig av mot Zakopane, trots allt. Eller skulle han vända mot Krakow. All logik talade för det senare. Vi såg oss omkring vid stationen. Skog, skog och en kur till station mer fanns inte. Vi hörde en get bräka i skogen och asgarvade på nytt. -Du Håkan, hör du geten, det låter precis som den sjunger! -Ja, vad kan det vara för en konstig get? undrade Håkan. Vi skrattade länge åt denna märkliga get. Efter ett par minuter kommer en representant ur lokalbefolkningen gående, en man kring 70, märkbart berusad, med en sorts bräkande sång som jag aldrig, aldrig hört förut. Det var han som var den bräkande geten från Skawce! (Senare skulle vi enas om att detta var en av resans absoluta höjdpunkter).

Pinsamheter med "jordnötter"
Efter omkring en timme dök ett tåg upp. Kent var ombord! Han tittade oroligt ut genom tågdörren men blev förmodligen rätt glad när han såg oss stå i Skawce väntandes. Inställningen att "det ordnar sig alltid", är bra men det gäller alltid att läsa på om resmålen innan man åker iväg för att undvika sådana här "barnmisstag". På vägen tillbaka mot Krakow hände en pinsam sak. Några fnissande tjejer ville bjuda oss på vad jag trodde var jordnötter. En av tjejerna höll fram en påse och babyluffarna stoppade på oss av "jordnötterna" och proppade munnen full. När jag började tugga knastrade det till i tänderna och samtidigt såg jag tjejerna skratta som besatta. De har förmodligen aldrig haft så kul som nu, att döma av deras ilröda kinder och stora skrattgropar. Det var nämligen inga jordnötter detta, utan någon annan, okänd typ av nöt med skal och allt. Jag spottade generad ut skalen i papperskorgen och började skala de få nötter jag hade kvar. Pinsamt, pinsamt.

Slovakien blev för jobbigt för slöfockarna
När amatörerna till slut anlände till Krakow tänkte vi att vi skulle åka vidare till Bratislava samma dag. Krismöte på Krakows station. Nio timmar nattåg för 250:-. Vanligtvis hade jag skrattat åt en 9-timmars resa. Nu kändes det som att gå till Vladivostok ungefär. Efter 1 timmes vägande av för- och nackdelar skrotade vi projektet. -Vi stannar och drar en jättefest, föreslog jag, som kompensation till denna förstörda dag. Vi traskade molokna mot hotellet där vi bott de tidigare nätterna i Krakow. Naturligtvis var det fullbokat. Vi gick istället upp till klassiska hotell Warszawski. Där fanns ett rum ledigt men det var utlovat till gäster som skulle dyka upp kl 18. Vi satte upp oss på reservlistan och återvände 18.30. Vi fick rummet! Ett fantastiskt rum, stort, kanske 60 m² med ca 4 meter takhöjd, kakelugn och allt detta mitt i stan. Gissa om jag myste. Vi gick så ut på en pubrunda. Vi besökte först studentklubben där vi kollade in fotbollsmatchen mellan polska Widzew Lodz och italienska Udinese, (Uefa kvalet). Lodz vann med 1-0 till vårt och övriga besökares jubel. Därefter knallade vi till Free pub, Club Louisa, Roentgen mfl men det var rätt segt ute. Free pub som alla pratar om är ett kraftigt överskattat ställe, mörkt, skumt och sterilt. Gick hem vid 1-tiden.

Text och foto av Anders Thorsell
Kontakta Anders Thorsell
hakannorberg@hotmail.com
kent.ekholm@abc.se

Citatet

Hoppa Thorsell! Hoppa!
Håkan försöker få Anders att kasta sig ut från det rullande tåget i Skawce.

FÖREGÅENDE DAG | NÄSTA DAG